1984 kontaktades Steve McCurry av National Geographic för att fotografera flyktinglägren längs gränsen mellan Afghanistan och Pakistan. Sovjet-afghanskriget hade rasat i fem år och hade decimerat landsbygdens befolkningar i Afghanistan. Miljoner flydde landet som flyktingar, mestadels till Pakistan och Iran. McCurry besökte 30 läger strax utanför Peshawar och även om några av lägren hade upprättats i flera år fanns det fortfarande bara grundläggande skydd och faciliteter.
I Nasir Bagh-lägret hittade McCurry ett tält som hade inrättats som en flickaskola där femton flickor hade lektioner. Det var här fotografen märkte en tjej med särskilt häpnadsväckande gröna ögon. Han påminner om att hon hade ett intensivt, hemsökt blick, en riktigt penetrerande blick – och ändå var hon bara ungefär tolv år gammal. Hon var väldigt blyg och jag trodde att om jag fotograferade andra barn först skulle hon vara mer benägna att komma överens … Jag antar att hon var lika nyfiken på mig som jag var på henne, för hon hade aldrig fotograferats och hade nog aldrig sett en kamera. ”Han fortsätter med att förklara att” för ett ögonblick var allt rätt – ljuset, bakgrunden, uttrycket i hennes ögon. ”Det korta ögonblicket resulterade utan tvekan i det mest erkända fotografiet under 1900-talet.
Det är vanligt för afghanska kvinnor att inte avslöja sina namn för främlingar, och så blev fotografiet helt enkelt känt som The Afghan Girl. Bilden publicerades först som omslaget till National Geographic i juni 1985-utgåvan, porträttet av det okända barnet i den röda slöjan är en bild så dynamisk i sin provokation att den är lika relevant och rörlig idag som för nästan 30 år sedan. Den afghanska flickan, utan en egen identitet eller egen berättelse, kom snabbt att representera barns lidande i krigshärjade länder runt om i världen och en symbol för de verkliga konsekvenserna av en sådan konflikt på vanliga människor. Bilden blev det mänskliga ansiktet för konflikter i Mellanöstern och en symbol för trotsande motgångar.
2002 återvände McCurry till Pakistan med ett National Geographic-tv-filmbesättning för att försöka hitta den gåtfulla sitter, som hade format både hans karriär som fotograf och format en generations förståelse för konflikter. När McCurrys team anlände till Nasir Bagh-lägret fick de reda på att det skulle rivas, men de kunde visa fotografier för stamäldste och lägermyndigheter. Med hjälp av den pakistanska journalisten Rahimullah Yusufzai, som var från samma Pashtun-stam som lägrets invånare, pratade McCurry med hundratals människor. Han hittade så småningom en man som kände flickans bror, Khashar Khan, som berättade för honom att hon befann sig i ett av de farligaste områdena i Afghanistan, där amerikanska styrkor hade bombat. Mannen gick med på att hjälpa henne och hennes bror över gränsen.
När McCurry återförenades med den nu trettioåriga kvinnan kände han genast igen hennes ljusgröna ögon. Detta var första gången McCurry hörde hennes namn: Sharbat Gula. McCurrys fotografier från Gula från 2002 dök upp i en funktion i National Geographic. Tidningen finansierade hennes familjes resa till Mecka på Hajj. McCurry grundade Afghan Girls Fund för att arbeta med ideella organisationer för att hjälpa unga kvinnor i Afghanistan. 2008 utvidgade organisationen sitt omfång till att omfatta pojkar och bytte namn till afghanska barnfonden.