SNCC, eller Student Non-Violent Coordinating Committee, var en medborgerlig rättighetsgrupp bildad för att ge yngre svarta människor en större röst i medborgerliga rörelser. SNCC blev snart en av rörelsens mer radikala grenar. I kölvattnet av sit-in vid Greensboro vid en lunchdisk som var stängd för svarta människor, hjälpte Ella Baker, dåvarande chef för Southern Christian Leadership Conference (SCLC), att sätta upp det första mötet för det som blev SNCC. Hon var orolig för att SCLC, ledd av Martin Luther King Jr., var ur kontakt med yngre afroamerikaner som ville att rörelsen skulle göra snabbare framsteg. Baker uppmuntrade dem som bildade SNCC att se bortom integration för bredare social förändring och att se Kings princip om icke-våld mer som en politisk taktik än ett sätt att leva.
Vad var SNCC?
Den nya gruppen spelade en stor roll i Freedom Rides som syftade till att avskilja bussar och i marscherna organiserade av Martin Luther King, Jr. och SCLC.
Under ledning av James Forman, Bob Moses och Marion Barry, ledde Student Non-Violent Coordinating Committee också mycket av de svarta väljarregistreringsdrivningarna i söder. Tre av dess medlemmar dog av Ku Klux Klan under Mississippis frihetssommar 1964.
Händelser som dessa ökade uppdelningarna mellan King och SNCC. Den sistnämnda motsatte sig kompromisser vid den demokratiska nationella kongressen 1964, där partiet vägrade att ersätta den helt vita Mississippi-delegationen med de integrerade frihetsdemokraterna.
1966 valdes Stokely Carmichael till chef för SNCC och populariserade term ”svart makt” för att karakterisera de nya taktikerna och målen – inklusive svart självförtroende och användning av våld som ett legitimt sätt att självförsvara. Han uppmärksammade också svarta situationer i innerstäderna.
Carmichaels efterträdare, H. Rap Brown, gick längre och sa ”Våld är lika amerikanskt som körsbärspaj.” Men bränderna och oroligheterna som följde sommaren 1967 ledde till att Brown arresterades för uppmaning till upplopp, och SNCC upplöstes kort därefter när medborgarrättsrörelsen själv splittrades.
LÄS MER: Civil Rights Movement Timeline