Sufism är en muslimsk rörelse vars anhängare försöker hitta gudomlig sanning och kärlek genom direkta möten med Gud. Sufism uppstod inifrån islam under åttonde till nionde århundradet v.t. som en asketisk rörelse. Rörelsen kan ha fått (eller tagit på sig) namnet sufism på grund av kursen av ullplagg som de bar som ett tecken på att de avvisade världsliga saker; Sufi har traditionellt tagit löften om fattigdom och celibat. Sufism utvecklade religiösa metoder med fokus på strikt självkontroll som möjliggör både psykologiska och mystiska insikter samt förlust av själv, med det yttersta målet att mystisk förening med Gud. Sufi-rörelsen består av broderliga ordningar där ledare tränar och hjälper lärjungar att behärska sufismens filosofiska principer och rituella metoder. Sådana ritualer och metoder inkluderar att skriva och recitera poesi och psalmer; några av de mest berömda och vackra litteraturerna i den islamiska världen har skrivits av sufierna. sufierna deltar i en mängd olika rituella metoder som är avsedda att hjälpa dem att förverkliga enighet med Gud, såsom distinkta former av rituell bön (dhikr, bokstavligen ”minne”), inklusive recitation av Guds namn liksom kroppsliga ritualer som de metoder som den så kallade ”virvlande dervisherna”, en turkisk sufi-ordning som övar meditation och kontemplation av Gud genom spinning.