Syfte: Att undersöka om hyperekogenicitet hos lever på ett tillförlitligt sätt kan tolkas som leversteatos och om någon samtidig eller isolerad fibros kan avslöjas.
Patienter och metoder: En serie på 165 patienter utan tecken eller symtom på leversjukdom hänvisade på grund av något till måttligt höjda aminotransferaser (alaninaminotransferas och / eller aspartataminotransferas 0,7-5,0 mikrokat / l) i mer än 6 månader undersöktes prospektivt med en omfattande laboratorieprofil, ultraljudsundersökning av lever och perkutan leverbiopsi Fibros bedömdes kvantitativt och enligt Metavir. Steatos klassificerades som ingen, mild, måttlig eller svår.
Resultat: Av 98 (59,4%) patienter med förhöjd ekogenicitet hade 85 (86,7%) leversteatos i minst måttlig grad, 9 patienter med samma grad av steatos hade normal ekogenicitet och 13 patienter utan eller endast mild steatos hade en hyperekogen lever (känslighet 0,90, specificitet 0,82, positivt prediktivt värde 0,87, negativt prediktivt värde 0,87). Ungefär samma förhållanden hittades oavsett kroppsmassindex och grad av fibros. Med ökad ekogenicitet tillsammans med hög dämpning (n = 591 och minskad distinktion av portalkärlens vägg (n = 79) ökade det positiva prediktiva värdet till 0,93 respektive 0,94. Kvantitativt bedömd fibros (medelvärde +/- SD) var 3,2 +/- 4,6 % av biopsiområdet med normal och 2,3 +/- 1,8% med förhöjd ekogenicitet (ns). Echogenicitet var normal hos 5 av 9 patienter med septal fibros och hos 4 av 6 patienter med cirros. Eventuella strukturella, icke-homogena fynd vid ultraljud var inte förknippat med arkitektoniska fibrotiska förändringar och ingen hade nodulära konturer av leverytan.
Slutsatser: Bedömning av leverekogenicitet är av värde för detektion eller uteslutning av måttlig till uttalad fettinfiltration (korrekt klassificering 86,6%) men kan inte lita på vid diagnos av fibros, inte ens cirros hos asymptomatiska patienter med milda till måttligt förhöjda levertransaminaser.