HYDRA LERNAIA (Svenska)

Grekisk mytologi > > Bestiary > > Dragons > > Lernaean Hydra (Hydra Lernaia)

HYDRA LERNAIA (Lernaean Hydra) var en gigantisk niohuvad vattenslang som hemsökt träskarna i Lerna. Herakles (Herakles) skickades för att förstöra henne som en av hans tolv arbeten, men för vart och ett av hennes huvuden som han halshögg, sprang ytterligare två fram. Så med hjälp av Iolaos (Iolaus) applicerade han brinnande märken på de avskurna stubbarna, kauteriserade såren och förhindrade regenerering. I striden krossade han också en gigantisk krabba under hälen som hade kommit för att hjälpa Hydra. Hydra och krabban placerades därefter bland stjärnorna av Hera som Constellations Hydra och Cancer.

FAMILJ AV HYDRA

FÖRÄLDRAR

TYPHOEUS & EKHIDNA (Hesiod Theogony 313, Hyginus Pref & Fab 30 & 151)
EKHIDNA (Ovid Metamorphoses 9.69)

ENCYCLOPEDIA

HYDRA. Detta monster, som lejonet, var avkomman till Typhon och Echidna och uppfostrades av Hera. Det härjade landet Lernae nära Argos och bodde i en träsk nära Amymones brunn: det var formidabelt av dess nio huvuden, vars mitten var odödlig. Herakles, med brinnande pilar, jagade på monsteret, och med sin klubb eller en skär skär han av dess huvuden; men på huvudets plats skar han av, två nya växte fram varje gång, och en gigantisk krabba kom till hydraens hjälp och sårade Herakles. Men med hjälp av sin trogna tjänare Iolaus brände han bort hydrahuvudena och begravde den nionde eller odödliga under en enorm sten. Efter att ha erövrat monstret så förgiftade han sina pilar med dess galla, varifrån de sår som orsakats av dem blev obotliga. Eurystheus förklarade segern olaglig, eftersom Heracles hade vunnit den med hjälp av Iolaus. (Hes. Theog. 313, & c .; Apollod. Ii. 5. § 2; Diod. Iv. 11; Eurip. Herc. Fur. 419, 1188, Ion, 192 ; Ov. Met. Ix. 70; Virg. Aen. Viii. 300; Paus. Ii. 36. § 6, 37. § 4, v. 5. § 5; Hygin. Fab. 30.)

Källa: Ordbok över grekisk och romersk biografi och mytologi.

KLASSISKA LITERATURCITAT

HYDRA ANDRA ARBETET FÖR HERAKLER

Hesiod, teogonin 313 ff (trans. Evelyn-White) (grekiska episka C8: e eller 7: e f.Kr.):
”Och för det tredje bar hon den grisiga Lernaian (Lernaean) Hydra, som gudinnan vitarmade Hera näring på grund av hennes släckningslösa agg mot den starka Herakles (Herakles). Ändå dödade han, Herakles, son till Zeus, från Amphitryon-linjen, genom design av Athene, spoilern och med hjälp av krigsliknande Iolaos, det odödliga bronset ord. ”

Pseudo-Apollodorus, Bibliotheca 2. 77 – 80 (trans. Aldrich) (grekisk mytograf C2nd e.Kr.):
”För sitt andra arbete fick Herakles uppdrag att döda Lernaian (Lernaean) Hydra. Odjuret vårdades i myrarna i Lerna, varifrån hon skulle ut på slättlandet för att raida flockar och förstör landet. Hydra var av enorm storlek, med åtta dödliga huvuden och en nionde i mitten som var odödlig. Med Iolaos (Iolaus) körde Herakles en vagn till Lerna, och där och stoppade hästarna, han hittade Hydra på en ås bredvid Amymones källor där hon häckade. Genom att kasta flammande spjut på henne tvingade hon henne att komma ut, och som hon gjorde kunde han ta tag. Men hon hängde på honom genom att slå sig runt en av hans fötter, och han kunde inte hjälpa saker genom att slå henne med sin klubba, för så snart ett huvud dunkades av två andra skulle växa på sin plats. Sedan kom en jätte krabba för att hjälpa Hydra och bet Herakles på För detta dödade han krabban och kallade på egen hand till Iolaos för hel sid. Iolaos gjorde några facklor genom att sätta eld på en del av de angränsande skogarna, och genom att använda dessa för att bränna huvudets spiror, hindrade han dem från att växa. När han hade övervunnit detta problem hoppade Herakles av det odödliga huvudet, som han begravde och täckte med en tung stenblock vid sidan av vägen som går genom Lerna till Elaios (Elaeus).Han skar upp Hydras kropp och doppade pilarna i dess gift.

Strabo, Geografi 8. 6. 6:
”Sjön Lerna, platsen för Hydras historia, ligger i Argeia och det mykeniska (myceniska) territoriet. ”

Pausanias, beskrivning av Grekland 2. 37. 4 (trans. Jones) (grekisk reseskild C2nd e.Kr.):
” Vid källan till Amymone växer ett platan, under vilket de säger, Hydra (vattenslang) växte. Jag är redo att tro att detta odjur var överlägset i storlek jämfört med andra vattenslangar, och att dess gift hade något i sig så dödligt att Herakles behandlade sina pilar med sin gall. Enligt min mening hade det dock ett huvud och inte flera. Det var Peisander från Kamiros (Camirus) som, för att takten skulle se mer skrämmande ut och hans poesi kunde vara mer anmärkningsvärd, representerade Hydra med sina många huvuden. ”

Pausanias, beskrivning av Grekland 5. 17. 11:
”Herakles, med Athena som står bredvid honom, skjuter på Hydra, odjuret i floden Amymone.”

Pausanias, Beskrivning av Grekland 5. 26. 7:
”Av de mindre erbjudandena från Mikythos (Micythus). . . är några av Herakles bedrifter, inklusive vad han gjorde mot Nemeian Lion (Leonta Nemea), Hydra, helvetens hund och vildsvinet vid floden Erymanthos. ”

Diodorus Siculus, Library of Historia 4. 11. 5 (trans. Oldfather) (grekisk historiker C1st f.Kr.):
”Det andra arbetet som han utförde var dräpet av Lernaian (Lernaean) Hydra, som kom från vars enda kropp var formad hundra halsar, var och en bär en orms huvud. Och när det ena huvudet var avskuret, framställde den plats där det skars av två andra; av denna anledning ansågs det vara oövervinnligt och med goda skäl, eftersom den del av den som dämpades skickade ett dubbelt stöd i stället. Mot en sak som är så svår att hantera, eftersom Herakles utformade ett genialt schema och befallde Iolaos (Iolaus) att med en brinnande märke bränna den del som hade skurits av, för att kontrollera blodflödet. Så när han hade dämpat djuret på detta sätt doppade han pilarnas huvuden i giften, för att när missilen skulle skjutas skulle såret som den punkt som gjorts vara obotligt. ”

Quintus Smyrnaeus , Trojas fall 6. 212 ff (trans. Way) (grekiska epos C4: e e.Kr.):
”Därigenom gjordes Hydra månghalsade och fladdrade sina rädda tungor. Av sina rädda huvuden låg några avskilda på jorden, men många fler spirade ur dess halsar, medan Herakles och Iolaos (Iolaus), skrämmande hjärte, arbetade hårt; den som blixtsnipar svepte de hårda huvuden, hans kollega bröt varje hals med glödande järn; monsteret så dödades. ”

Pseudo-Hyginus, Fabulae 30:
”Han dödade vid Lerna våren den niohuvudade Lernaean Hydra, avkomma till Typhon. Detta monster var så giftigt att hon dödade män med andan, och om någon gick förbi när hon sov, andade han hennes spår och dog i största plåga. Under Minervas instruktioner dödade han henne, avtrampade henne och doppade pilarna i gallan. Och vad som senare han slog med sina pilar undkom inte döden, och senare omkom han själv i Frygien av samma sak. ”

Pseudo-Hyginus, Fabulae 151:
”Från Typhon föddes jätten och Echidna … Hydra som Hercules dödade vid vårens vår.”

Pseudo-Hyginus, Astronomica 2. 23:
”Krabban sägs ha blivit placerad bland stjärnorna av Junos tjänst, för när Hercules hade stått stadigt mot Lernaean Hydra hade den knäppt vid foten från träsket. Hercules, upprörd vid detta hade han dödat den, och Juno placerade den bland konstellationerna. ”

Ovidius, Metamorphoses 9. 69 ff (trans. Melville) (romersk epik C1st BC till C1st AD):
” Mastering Dracones (Dragons) är barns lek, Achelous! Ja, om du var mästarslang, hur skulle du kunna jämföra med Echidna Lernaea, du en enda orm? Den kastade på sår: av alla dess hundra huvuden klippte jag av en, men från halsen sprang ytterligare två för att lyckas, starkare än tidigare! Ja, även om den förgrenades med ormar som sprang från döden och förökades med undergång, behärskade jag den och behärskade jag den. ”

Virgil, Aeneid 6. 803 ff (trans. Day-Lewis ) (Romerska episka C1st f.Kr.):
”dämpade Lerana med skräck av sin båge.”

Seneca, Hercules Furens 220 ff (trans. Miller) (Romersk tragedi C1st AD):
”krossade deras svullna halsar med sina babyhänder, övade han för Hydra.”

Seneca, Hercules Furens 241 ff:
”Lerna” föll monster, skadedjursgrenrör, dämpade han inte äntligen genom eld och lära sig att dö? ”

Seneca, Hercules Furens 526 ff:
” Låt Alcmenas son i oändliga krig använda monster den hand som bar himlen; låt honom skära av Hydras myllrande halsar.”

Seneca, Medea 700 ff:
” Som svar på mina besvärjelser låt Python komma … Låt Hydra återvända och varje orm avskuren av Herkules hand och återställer sig genom sin egen förstörelse . Du också, ständigt vakande drake. ”

Valerius Flaccus, Argonautica 7. 623 ff (trans. Mozley) (romerska episka C1: e AD):
” Tirynthianen tröttnade i kamp mot Hydras fruktansvärda värdar vände sig mot eldarna i Pallas.

Statius, Thebaid 4. 168 ff:
”Där ligger Hydra med trippelförgrenad krona, nyligen dödad och foul i döden: del , präglad i silver, glittrar hård med rörliga ormar, delad av en listig anordning är sjunkit och blir mörk i dödsplågor mot det gula guldet; runt, i mörkblått stål löper den torpida strömmen av Lerna. ”

Nonnus, Dionysiaca 25. 196 ff (övers. Rouse) (grekisk episk C5: e AD):
” tog allt det besväret att befria någon liten ormig bäck som Lerna, genom att skära ner den självväxande förstfrukten hos den lurande ormen, när den rikliga skörden av ormhuvuden växte upp. Om han bara hade gjort mordet ensam! I stället för att ringa i sin nöd för Iolaos (Iolaus), att förstöra huvuden när de växte på nytt genom att lyfta en brinnande fackla tills de två tillsammans lyckades få bättre över en kvinnlig orm. . . hugga ner en buske med huvuden som någonsin växte igen på så många halsar. ”

Suidas sv Hydran temnein (trans. Suda On Line) (Byzantine Greek Lexicon C10th AD):
” Hydran temnein (du skär av en hydra): Sagt om saker som är hopplösa; för berättelsen säger att när Herakles kämpade mot en Hydra i Lerna som hade hundra huvuden, och när huvuden skars av fler, beordrade han Iolaos (Iolaus) att bränna de klippta. ”

Suidas sv Hydra:
”Hydra: Orm med niohuvud.”

PILAR AV HERAKLER COATED MED HYDRA ”S VENOM

Pseudo-Apollodorus, Bibliotheca 2. 157:
”I rädsla för att Herakles inte önskar Iole mer än hon själv, och i sin tro att Nessos blod verkligen var en kärleksdryck, doppade hon manteln med den. Herakles satte det på och började offret, men snart blev manteln varm när Hydras gift började laga sitt kött. Han fångade upp Likhas (Lichas) vid foten och slängde honom in i det eubiska havet och slet sedan av sig manteln, som fastnade vid hans kropp så att han slet av sitt kött tillsammans med träff. ”

Apollonius Rhodius , Argonautica 4. 1390 ff (övers. Rieu) (grekiska epos C3: e f.Kr.):
”Ormen, slagen av Herakles, låg vid äppelträdets stam. Endast svansspetsen ryckte fortfarande; från huvudet och ner visade hans mörka ryggrad inget tecken på liv. Hans blod hade förgiftats av pilar som var genomsyrade i gallan från Lernaian (Lernaean) Hydra, och flugor försvann i de festerande såren. ”

Strabo, Geography 8. 3. 19 (trans. Jones) (grekiska geograf C1st BC till C1st AD):
”Det avger en stötande lukt på ett avstånd av tjugo stadier och gör fisken olämplig att äta. I de mytiska berättelserna tillskrivs detta dock av vissa författare att vissa av Kentauroi (Centaurs) här tvättade bort det gift de fick från Hydra. . . Badvattnet härifrån botar spetälska, elefantiasis och scabies. ”

Pausanias, beskrivning av Grekland 5. 5. 9 (trans. Jones) (Grekisk reseskild C2nd AD):
” Några greker säga att Khiron (Chiron), andra att Pylenor en annan Kentauros (Centaur), när han sköts av Herakles flydde sårad till denna flod och tvättade sin skada i den, och att det var Hydras gift som gav Anigros sin otäcka lukt.

Diodorus Siculus, historiabiblioteket 4. 38. 1 (trans. Oldfather) (grekisk historiker C1st f.Kr.):
”Herakles satte på sig tröjan som var smord och som styrkan för giftigt läkemedel började långsamt fungera, han mötte den mest fruktansvärda olyckan. För pilens tagg hade bärare av giftormen, och när skjortan av den anledningen, när den blev uppvärmd, attackerade kroppens kött. ”

Quintus Smyrnaeus, Trojas fall 9. 392 ff (trans. väg) (grekisk episk C4: e e.Kr.):
”Bredvid hans steniga säng låg en lång koggare full av pilar, en del för jakt, en del till slå hans fiender withal; med dödligt gift av det som föll vattenslang ormades dessa. Innan den, nära hans hand, lägg den stora bågen, med böjda spetsar av horn, tillverkad av Herakles mäktiga händer. ”

Pseudo-Hyginus, Fabulae 30 (trans. Grant) (romersk mytograf C2nd AD):
”Under Minervas instruktioner dödade han henne, demonterade henne och doppade pilarna i gallan, och vad som senare han slog med pilarna undkom inte döden, och senare omkom han själv i Frygien från samma orsak. ”

Pseudo-Hyginus, Fabulae 34:
” genomborrade Nessus med sina pilar.När han dog, visste Nessus hur giftiga pilarna var, eftersom de hade doppats i gallan från Lernaean Hydra, drog ut en del av hans blod och gav det till Dejanira (Deianeira) och berättade för henne att det var en kärlekscharm. Om hon ville att hennes man inte skulle lämna henne, borde hon få hans kläder smetade med detta blod. Dejanira, trodde på honom, höll det noggrant bevarat. ”

Ovidius, Metamorphoses 9. 129 & 158 ff (trans. Melville) (romerska episka 1: a f.Kr. till 1: a första AD):
”En pil flög och genomborrade den flydande centauren”: ut ur bröstet fastnade taggspetsen. Han skiftade bort axeln och blod från båda såren sprutade ut, blod som bar Lernaeis gift. Nessus tog det. ”Jag kommer inte att dö oavbruten”, tänkte han och gav sin tröja blöt i varm gore till Deianira, en talisman, sade han, för att tända kärleken. ” . . .
Hon valde att skicka skjortan genomsyrad av Nessus ”blod för att befästa sin mans sviktande kärlek. Hon visste inte vad hon gav och anförtrotte sin sorg åt Lichas (okunnig inte mindre) och åtalade honom med mjuka ord för att ta det till sin herre. Och Hercules som tog emot gåvan och bar på okunnor Echidna Lernaeas förgiftade sprickor. Flamman tändes; han bett ord av bön och rökelse och hällde på marmoraltarens vin från skålen. Den dödliga kraften blev varm. Befriad av lågan sipprade den och stal längs den, spridd genom alla Hercules lemmar. Medan han fortfarande kunde kvävde den hjältens hjärta hans stön, men när kvalen segrade utöver uthållighet kastade han ner altaret och hans ångestrop fyllde Oetas glans. Desperat försökte han riva bort den dödliga tröjan; Varje tår rev också hans hud, och avskyvärd att berätta, antingen fastnade den, besegrade hans försök att befria den från hans kött, eller annars avslöjade hans sårade muskler och stora ben. Varför, när giftet brände, bubblade hans blod och väsade som när ett vitt hett blad släcks i isigt vatten. Aldrig ett slut! Lågorna slickade inåt, giriga efter hans tarmar; mörk svett strömmade från alla porer; hans brännande senor sprak; den blinda röten smälte hans märg. . . I sårad ångest strövade han över Oetas höjder. ”

Seneca, Hercules Furens 1194 ff:
” ‘Vad med den axeln, som fortfarande droppar av pojkens blod? Det har doppats i Hydras gore – ah, nu känner jag igen mina egna vapen. Inget behov av att fråga handen som använde dem! Vem kunde ha böjt bågen eller vilken hand som drar den snöre som knappt ger mig? ”

HYDRA GUARDIAN OF THE UNDERWORLD

Statius, Silvae 3. 3. 260 ff:
”Men gör ni , O döda monarker och du, Ennean Juno, om ni godkänner min bön … låt portens vaktmästare inte bjuda skarpt, låt avlägsna dalar dölja Centauri (Centaurierna) och Hydras folkmassa och Scyllas monströsa horde. ”

Enneakephalos

ANTID GREK & ROMANSK KONST

KÄLLOR

GREKSKA

ROMAN

BYZANTINE

• Suidas, The Suda – Byzantine Greek Lexicon C10th AD