Frontier-avhandling
Frontier-avhandlingen formulerades 1893, då den amerikanska historikern Frederick Jackson Turner teoretiserade att tillgången på orörd mark genom mycket av amerikansk historia var den viktigaste faktor som bestämmer nationell utveckling. Frontierupplevelser och nya möjligheter tvingade gamla traditioner att förändras, institutioner att anpassa sig och samhället att bli mer demokratiskt när klassavgränsningarna kollapsade. Resultatet var ett unikt amerikanskt samhälle, som skiljer sig från de europeiska samhällen som det härstammar från. I Kanada var gränsavhandlingen populär mellan världskrig med historiker som A.R.M. LOWER och Frank UNDERHILL och sociolog S.D. CLARK, delvis på grund av en ny känsla av Kanadas nordamerikanska karaktär.
Sedan andra världskriget har gränsavhandlingen minskat i popularitet på grund av erkännande av viktiga sociala och kulturella skillnader mellan Kanada och USA. I stället en & QUOT; storstadsskola & QUOT; har utvecklats och betonar Kanadas mycket närmare historiska band med Europa. Dessutom hade centra som Montréal, Toronto och Ottawa ett djupt inflytande över bosättningen av den kanadensiska gränsen. Oavsett vilket argument som betonas kan dock ingen realistisk slutsats förneka att både gränsen och bandet till etablerade centra var formande i Kanadas utveckling.
Se även METROPOLITAN-HINTERLAND THESIS.