Frame Story (Svenska)


Definition av Frame Story

Frame story är en berättelse i en berättelse, berättelse eller film, berättad av huvud- eller stödkaraktär. En karaktär börjar berätta en historia till andra karaktärer, eller så sätter han sig ner för att skriva en historia och berättar detaljerna för publiken. Denna teknik kallas också en ”ramberättelse” och är en mycket populär form av litterär teknik som används i berättande och berättande.

Ramberättelse finns vanligtvis i romaner, pjäser, dikter, tv, filmer, musikaler och opera. Det är en förenande berättelse inom vilken en eller flera berättelser uppträder. I Homers Odyssey berättar Odysseus till exempel om sin vandringsupplevelse i kung Alcinous hov eller hans besök på en trollkarlsö.

Exempel på ramhistoria i litteratur

Exempel nr 1: Frankenstein (av Marry Shelley)

Det finns flera exempel på denna teknik som används av Marry Shelley i sin roman, Frankenstein. Hon har gett flera inramade berättelser i denna roman. Till exempel beskriver Robert Walton en berättelse – berättad av Frankenstein, – i sina brev som han skriver till sin syster. Frankensteins berättelse innehåller berättelsen om en varelse, och varelsens berättelse innehåller kort berättelsen om familjen som han har bott med.

Exempel nr 2: Inception (av Christopher Nolan)

I filmen Inception går Leonardo DiCaprio in i en dröm om Cillian Murphy för att bädda in en idé i sitt undermedvetna. Leonardo sover honom i en dröm och följer honom till ett andra lager av dröm som snart viker för en annan dröm. I den innersta drömmen blåses Leonardo ut och går in i en oändlig dröm – ”limbo” – som kan vara i evighet, men bara några sekunder går i en verklig värld. Leonardo vaknar så småningom genom lager av drömmar och känns som om år har gått bort och återvänt till sitt vakna liv.

Exempel # 3: Titanic (av James Cameron)

I filmen Titanic, en äldre kvinna Rose börjar filmen med att berätta en berättelse om hennes resa i Atlanten. När läsaren kommer in i hennes berättelse, befinner han sig år 1912, där berättelsen börjar. Bara några gånger återvänder läsarna till den äldre Rose för att komma i kontakt med sin upplevelse; emellertid slutar filmen när den börjar. Detta kallas inramningsteknik där författaren berättar en historia inom en berättelse.

Exempel # 4: Canterbury Tales (av Geoffrey Chaucer)

I Canterbury Tales har Geoffrey Chaucer använt ramberättelse och tagit med olika karaktärer, som var och en berättar en historia. ry sammanför ett antal berättare, som framträder med levande personlighetsdrag och bygger upp dramatiska relationer med varandra och med de berättelser de berättar. General Prologue är den del av denna dikt som handlar om ramberättelse.

Exempel # 5: (Wuthering Heights (av Emily Bronte)

Wuthering Heights, liksom Frankenstein, har också ramhistorier Emily Bronte introducerar Lockwood som den första berättaren, som skildrar sitt besök i Wuthering Heights, och berättelsen byter till perspektivet hos Mr. Dean, som beskriver gårdens historia. Läsarna presenteras för alla huvudpersoner.

Denna omställning i berättelser är mycket hjälpsam, eftersom den förbinder nutiden med det förflutna. Lockwood försöker ta reda på vad som kunde ha hänt tidigare som gjorde de nuvarande invånarna i gården deprimerade och envisa. Dean ger dock information om det förflutna, vilket fick karaktärerna att förvandlas på detta sätt.

Exempel # 6: Heart of Darkness (av Joseph Conrad)

I Conrads roman, Mörkets hjärta, det finns två berättare: (1) den anonyma passageraren som reser på ett nöjesfartyg och lyssnar på berättelsen om Marlowe; och (2) Marlowe själv. Den första berättaren, på uppdrag av fyra andra passagerare, använder första personen flertalet. Marlowe å andra sidan berättar sin historia i första person och beskriver vad han har sett och upplevt. Detta ger en kommentar till hela berättelsen, som fungerar som en ramberättelse.

Funktion av ramberättelse

Denna litterära teknik använder inbäddade berättelser, som ger läsarna ett sammanhang om huvudberättelsen . Ramhistoria leder läsarna från den första berättelsen till den andra. Detta är en slags vägledning som skapar sammanhanget för en inbäddad berättelse, vilket hjälper författaren att skapa ett sammanhang för att tolka en berättelse. Det erbjuder också flera perspektiv för läsarna inom en berättelse, liksom om berättelsen. Dessa flera perspektiv ger läsarna mer information om karaktärerna angående deras känslor, tankar och motiv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *