Förklaringar om känslor, dokument, som beskriver de rättigheter som amerikanska kvinnor bör ha rätt till som medborgare, som framkom från Seneca Falls-konventionen i New York i juli 1848. Tre dagar före konventet träffades feministerna Lucretia Mott, Martha C. Wright, Elizabeth Cady Stanton och Mary Ann McClintock för att sammanställa dagordningen för mötet tillsammans med de tal som skulle hållas. Förklaringen om känslor, främst skriven av Stanton, baserades på självständighetsförklaringen för att parallellt med grundarna till kvinnornas rörelse. Som en av de första uttalandena om politisk och social förtryckning av amerikanska kvinnor mötte deklarationen om känslor en betydande fientlighet när den publicerades och markerade med Seneca Falls-konventionen starten för kvinnors rättighetsrörelse i USA. p>
Förklaringsförklaringen börjar med att hävda jämställdheten av alla män och kvinnor och upprepar att båda könen är utrustade med omöjliga rättigheter till liv, frihet och strävan efter lycka. Det hävdar att kvinnor är förtryckta av regeringen och det patriarkala samhälle som de är en del av. Texten listar sedan 16 fakta som illustrerar omfattningen av detta förtryck, inklusive bristen på kvinnors rösträtt, deltagande och representation i regeringen. kvinnors brist på äganderätt i äktenskapet; ojämlikhet i skilsmässolagen; och ojämlikhet i utbildning och sysselsättningsmöjligheter. Dokumentet insisterar på att kvinnor ska betraktas som fulla medborgare i USA och beviljas alla samma rättigheter och privilegier som beviljades män.
Förklaringsförklaringen lästes av Stanton vid Seneca Falls-konventionen om 20 juli och följdes av antagandet av 12 resolutioner om kvinnors rättigheter. Intressant nog var den enda resolutionen som inte gick enhälligt den som krävde kvinnors rösträtt, eftersom vissa var oroliga för att frågan var för kontroversiell och skulle skada deras ansträngningar för jämställdhet på andra arenor. Sextioåtta kvinnor och 32 män, inklusive avskaffandeist Frederick Douglass, undertecknade förklaringen om känslor, även om många så småningom drog tillbaka sina namn på grund av den intensiva hån och kritik de fick efter att dokumentet offentliggjordes.