ERIS (Svenska)

Grekisk mytologi > > Grekiska Gudar > > Demoner (sprit) > > Eris

ERIS var gudinnan eller den personifierade andan (daimona) av strid, splittring, strid och rivalitet. Hon porträtterades ofta, mer specifikt, som krigets strid, som spökar på slagfältet och gläds åt blodsutgjutelse av människor.

På grund av Eris ”obehagliga natur var hon den enda gudinnan som inte var inbjuden till bröllopet mellan Peleus och Thetis. När hon ändå dykt upp och nekades tillträde rasade hon och kastade ett gyllene äpple bland gudinnorna inskriven ”Till det rättvisaste.” Tre gjorde anspråk på det – Hera, Afrodite och Athena – och i sin rivalitet förde de händelserna som ledde fram till Trojakriget.

Eris identifierades nära med kriget. -gudinnan Enyo. Homer använder namnen omväxlande. Hennes romerska namn var Discordia.

FAMILJ AV ERIS

FÖRÄLDRAR

UTSLIPP

ENCYCLOPEDIA

ERIS (Eris), gudinnan som framkallar krig och oenighet. Enligt Iliaden vandrar hon omkring, till en början liten och obetydlig, men hon lyfter snart huvudet upp till himlen (iv. 441) … Hon är Ares vän och syster, och med honom gläder hon sig över krigets tumult och ökar männens stön. (Iv. 445, v. 518, xx. 48.) Hon är omättlig i sin önskan om blodsutgjutelse, och efter alla andra gudar har dragit sig tillbaka från stridsfältet, hon är fortfarande glad över den kaos som har gjorts. (v. 518, xi. 3, & c., 73.) Enligt Hesiod (Theog. 225, & c.) , hon var en dotter till natten, och poeten beskriver henne som mor till en mängd olika allegoriska varelser, som är orsakerna till eller representanter för människans olyckor. Det var Eris som kastade äpplet i gudars församling, orsak till så mycket lidande och krig. Virgil introducerar Discordia som en varelse som den homeriska Eris, för Discordia dyker upp i sällskap med Mars, Bellona och Furies, och Virgil imiterar uppenbarligen Homer. (Aen .. viii. 702; Serv Aen. I. 31, vi. 280.)

Källa: Ordbok för grekisk och romersk biografi och mytologi.

KLASSISKA LITERATURCITATER

FÖRÄLDRAR AV ERIS

ERIS MOR AV KAKODAEMONER (KAKODAIMONES)

Eris var mor till Kakodaimones (Cacodaemons), onda andar som plågade mänskligheten.

Hesiod, arbeten och dagarna 804 ff:
”Akta dig för alla femte dagarna, ty de är hårda och arga. Det var den femte, säger de, att Erinyes (Furies) hjälpte till bäring av Horkos (Horcus, Eath), som Eris (strid) bar, för att vara en pest för dem som avlägger falsk ed. ”

Hesiod, Works and Days 90 ff:
” For ere detta bodde människornas stammar på jorden avlägsna och fria från sjukdomar (kakoi) och svårt slit (ponoi) och tung sjukdom (nosoi argaleai) som för Keres (dödsdemonerna) över människorna, för i elände blir människor snabbt gamla. kvinnan tog bort det stora locket på burken med händerna och spridda allt detta och hennes tanke orsakade sorg och ondska för män. Endast Elpis (Hope) stannade kvar där i ett obrytbart hem under kanten av den stora burken och gjorde inte flyga ut vid dörren, för innan det hindrade locket på burken henne, genom viljan från Aegis som håller Zeus som samlar molnen. Men resten, otaliga plågor (muria lugra), vandrar bland människorna, för jorden är full l av ondska (kakoi) och havet är fullt. Själva sjukdomar (nosoi) kommer över människorna ständigt dag och natt, vilket tyder på ondska för dödliga. för den kloka Zeus tog bort tal från dem. Så finns det inget sätt att undkomma Zeus vilja. ”

ERIS & DEN GULLEN APPELEN AV DISKORD

Stasinus av Cypern eller Hegesias av Aegina, Cypria Fragment 1 (sammanfattning från Proclus, Cherstomathia 1) (trans. Evelyn-White) (grekiska epos C7th eller C6th BC):
”Epiken som heter The Cypria som är aktuell är elva böcker. Dess innehåll är som följer. Zeus planerar med Themis att åstadkomma Trojan-kriget. Eris (strid) anländer medan gudarna festar på Peleus äktenskap och inleder en tvist mellan Hera, Athena och Afrodite om vilken av dem som är rättvisast.De tre leds av Hermes under befäl av Zeus till Alexandros (Alexander) på Ida-berget för hans beslut, och Alexandros, lockad av sitt utlovade äktenskap med Helene (Helen), bestämmer sig för Afrodite. ”

Pseudo-Apollodorus, Bibliotheca E3. 2 (trans. Aldrich) (grekisk mytograf C2nd AD):
”Eris (strid) kastade ett äpple till Hera, Athena och Afrodite, i erkännande av deras skönhet, och Zeus bad Hermes eskortera dem till Alexandros (Alexander) på Ide för att bedömas av honom. De erbjöd Alexandros gåvor: Hera sa att om hon valdes rättvisast av alla kvinnor, skulle hon göra honom till kung över alla män; Athena lovade honom seger i krig; och Afrodite lovade honom Helene (Helen) i äktenskap. Så han valde Afrodite. ”

Pseudo-Hyginus, Fabulae 92 (övers. Grant) (romersk mytograf C2nd AD):
” Jove sägs ha bjudit in till bröllopet mellan Peleus och Thetis alla gudar utom Eris eller Discordia. När hon kom senare och inte fick tillträde till banketten kastade hon ett äpple genom dörren och sa att de rättvisaste skulle ta det. Juno, Venus och Minerva hävdade skönhetspriset för sig själva. ”

Colluthus, Rape of Helen 38 ff (trans. Mair) (Grekisk poesi C5: e till C6: e AD):
” Och hela loppet av gudar skyndade sig att hedra den vitarmade bruden. . . Men Eris (strid) lämnade Kheiron (Chiron) oyronad: Kheiron ansåg henne inte och Peleus lyssnade inte på henne. . . Och Eris (strid) övervunnits av smärtan av arg svartsjuka, vandrade på jakt efter ett sätt att störa gudarnas bankett. Och ofta hoppade hon upp från sin stol, satt med ädelstenar och satte sig ner igen. Hon slog sin hand i jordens barm och följde inte klippan. Fain skulle hon frigöra bultarna i de mörka håligheterna och väcka titanerna (titanerna) från undergropen och förstöra himlen sätet för Zeus, som regerar högt. Försvagat skulle hon svänga det brusande eldtornet, men ändå vika för all sin ilska till Hephaistos (Hephaestus), vaktare av släckningsfri eld och av järn. Och hon tänkte väcka den kraftigt sammandrabbade skölden, om de lyckligt kan hoppa upp av skräck över bullret. Men från hennes senare listiga råd drog hon sig också av rädsla för järn Ares, den skyddade krigare.
Och nu betänkade hon henne av Hesperides gyllene äpplen. Därifrån tog Eris frukten som borde vara krigsförbättraren, till och med äpplet, och utformade systemet för signalproblem. Vridande med armen slängde hon in i bankettens uroliga urfrö och störde gudinnornas kör. Hera, som är ära för att vara make och dela Zeus säng, stod förvånad upp och skulle ha besegrat den. Och Kypris (Cypris), som mer utmärkt än alla, ville ha äpplet, för det är Erotes skatt (älskar). Men Hera ville inte ge upp det och Athena skulle inte ge efter. Och Zeus, som såg gudinnornas gräl, och kallade sin son Hermaon, som satt under hans tron, talade till honom så här: Om jag, min son, har du hört talas om en son till Priamos (Priam), en Paris, den fantastiska ungdom, som sköter sina flockar på de här Troja-kullarna, ge honom äpplet; och uppmana honom att döma gudinnorna ”som möter ögonbryn och orbade ögon. Och låt henne som föredras ha den berömda frukten att bära bort som priset för älsklingarnas skönare och prydnad.
Så fadern, son till Kronos (Cronus), befallde Hermaon. Och han lyssnade på sin fars bud och ledde gudinnorna på vägen och misslyckades med att inte lyssna…..

ERIS FABEL & HERAKLER

Aesop, fabler 534 (från Chambry 129) (övers. Gibbs) (grekisk fabel C6: e f.Kr.):
”Herakles (Heracles) gjorde sin väg genom ett smalt pass. Han såg något som såg ut som ett äpple som låg på marken och han försökte krossa det med sin klubba. Efter att ha blivit slagen av klubben svällde saken upp till dubbelt så stor som Herakles slog den igen med sin klubben, ännu hårdare än tidigare, och saken utvidgades sedan till en sådan storlek att den blockerade Herakles väg. Herakles släppte sin klubb och stod där förvånad. Athena såg honom och sa, O Herakles, var inte så förvånad! Den här saken som har lett till din förvirring är Aporia (tvistighet) och Eris (strid). Om du bara lämnar den ensam, förblir den liten, men om du besluta att bekämpa den, då sväller den från sin lilla storlek och blir stor. ”

ERIS GUDINN AV STRIGEN FÖR KRIGEN

Eris var en gudinna på slagfältet med en omättlig önskan om blodsutgjutelse. Även efter att alla andra gudar hade dragit sig ur striden stannade hon och glädde sig över slakten.

Homer, Iliad 4. 441 ff (trans. Lattimore) (grekiska epos C8th B.C.):
”Ares drev dessa vidare, och Akhaians (Achaeans) gråögda Athene (Athena), och Phobos (Terror) drev dem, och Deimos (Fear) och Eris (Hate) vars vrede är obeveklig, hon är syster och följeslagare till den mördande Ares, hon som bara är en liten sak först men växer därefter tills hon kliver på jorden med huvudet som slår mot himlen. Hon slängde sedan ner bitterheten lika mellan båda sidor när hon gick igenom angreppet vilket gör människors smärta tyngre.

Homer, Iliad 5. 333 ff:
”gudinnor, som sträcker sig i ordning efter männens ledande strider, Athene och Enyo, städernas säckare.”

Homer, Iliad 5. 518 ff:
”Deras stridsarbete. . . man-slaktar Ares och Eris, vars vrede är obeveklig. ”

Homer, Iliad 5. 590 ff:
” Och med honom följde de trojanska bataljonerna i deras styrka; och Ares ledde dem med gudinnan Enyo, hon bar med sig oron av skamlöst hat. ”

Homer, Iliad 11. 3 ff:
” Zeus skickade ner i fart till de snabba fartygen från Akhaians (Achaeans) den trötta gudinnan Eris (Strid) och håller i stridens händer. Hon tog sin plats på det enormt ihåliga svarta skeppet Odysseus som låg i mitten så att hon kunde ropa till båda flankerna. . . Där intog gudinnan sin plats och ropade ett stort rop och fruktansvärt och högt och satte styrka i alla Akhaians hjärtan för att fortsätta outtröttligt med deras strider. ”

Homer, Iliad 11. 73 ff:
”Trycket höll huvudet på en linje, och de virvlade och kämpade som vargar, och Eris, sorgens dam, gladde sig att titta på dem. Hon ensam av alla odödliga deltog i denna handling. ”

Homer, Iliad 18. 535 ff:
” Den andra armén, så snart de hörde upproret uppstå. . . plockade plötsligt bakom sina lätta fothästar och gick efter och kom snart över dem. Dessa stod på sin mark och kämpade en strid vid flodens stränder, och de kastade varandra med sina spjut bronshuvade; och Eris (Hate) var där med Kydoimos (Cydoemus, förvirring) bland dem, och Ker (Death) den destruktiva; hon höll en levande man med ett nytt sår och ett annat oskadd och drog en död man vid fötterna genom blodbadet. ”

Homer, Iliad 20. 48 ff:
” Efter Olympierna slog sig samman i männens företag starka Eris, folks försvarare, sprängde ut, och Athene bällde stående nu bredvid diket som grävdes vid väggen utanför och nu åter vid den dundrande havets kant gav ut sitt stora rop, medan på andra sidan Ares i likheterna med en mörk stormmolja böljade. ”

Hesiodos, Shield of Heracles 139 ff (trans. Evelyn-White) (grekiska epos C8th eller C7th BC):
” In hans händer tog han sin sköld, allt glittrande: ingen bröt den någonsin med ett slag eller krossade den. Och ett under att det var att se … I mitten arbetade Phobos (Fear) i en fast, otydlig och stirrade bakåt med ögonen. som glödde med eld. Hans mun var full av tänder i en vit rad, rädd och skrämmande, och på hans dystra panna svävade skrämmande Eris (Battle-Stride) som arrangerar mängden av män: nådelös hon, för s han tog bort sinnet och sinnena från fattiga eländiga som gjorde krig mot Zeus son. . . På skölden tillverkades Proioxis (Pursuit) och Palioxis (Flight) och Homados (Tumult) och Phobos (Panic) och Androktasia (Slakt). Eris (stridstrid) skyndade också och Kydoimos (Cydoemus, förvirring) skyndade sig omkring, och dödlig Ker (öde) var där med en nyssårad man. ”

Quintus Smyrnaeus, Trojas fall 1. 158 ff (trans. Way) (grekiska epos C4: e e.Kr.):
”Hennes starka högra hand tog tag i en enorm hellebard, skarp av vardera bladet, vilket fruktansvärt Eris gav Ares” barn för att vara hennes Titan vapen i striden ravnar människors själar. ”

Quintus Smyrnaeus, Trojas fall 1. 180 ff:
” Som blinkar långt igenom krigsvärdar Eris, väckare av debutskrik. ”

Quintus Smyrnaeus, Trojas fall 8. 186 ff:
”Hårt vid dem stod Enyo, ansporade dem oavbrutet: pausade dem aldrig från striden. … Eris (Strid) inkarnerade bevakade och gledade oss”.

Quintus Smyrnaeus, Trojas fall 8. 324 ff:
”Så man till man dödade; och glädde Keres (Death-Demons) och Moros (Death of Death), och föll Eris (Strid) i sin galna glädje ropade högt, och Ares ropade fruktansvärt som svar, och med mod begejstrade trojanerna, och med panik rädsla grekiska . ”

Quintus Smyrnaeus, Trojas fall 9. 145 ff:
” Keres (Death-Demons) jublade över dem; dödliga Eris (strid) skrek ett långt viltrop från värd till värd. Med blod av dödade män blev damm rött myr. ”

Quintus Smyrnaeus, Trojas fall 9. 324 ff:
” Men människosönerna kämpade vidare och dödade; och Eris (inkarnerad strid) glättade såg. ”

Quintus Smyrnaeus, Troja-fallet 10.51 ff:
”Till ett ställe drog Eris (inkarnerad strid) dem alla, den rädda stridsdrottningen, såg ingen, men mantlade i moln blodregnar: på hon förföljde svällande det mäktiga stridets brus, nu rusade genom Troy ”s skvadroner, genom Akhaia” s (Achaea ”s) nu; Phobos (Panic) och Deimos (Fear) väntade fortfarande på hennes steg för att göra sin fars syster härlig. Från liten till enorm växte Fury: s växt; hennes våldsamma armar var blodsprutande, den dödliga lans som hon viftade upp till himlen. Jorden skakade under hennes fötter: rädda eldsprängningar flammade ur hennes mun: hennes röst dundrade åskliknande starka män. Swift stängde fronterna av striden som drogs av en fruktad kraft för det mäktiga arbetet. ”

Quintus Smyrnaeus, Trojas fall 11. 7 ff:
” Akhaierna (Achaeans) pressade hårt på trojanerna till och med till Troy. Ändå laddade dessa fram – de kunde inte välja men så, för Eris (Strid) och dödliga Enyo mitt ibland förföljdes, som de föll Erinnyes (Furies) att se, andas förstörelse från deras läppar som en flamma. Bredvid dem rasade den hänsynslösa hjärtan Keres (Fates) häftigt: här väckte Phobos (panik-rädsla) och Ares upp värdarna: hårt efter följde Deimos (Dread). ”

Quintus Smyrnaeus, Trojas fall 11. 151 ff:
”Den svarta Keres (Fates) glad över att se deras konflikt, Ares skrattade, skrek Enyo fruktansvärt. Med lik höjdes jorden, med strömmande blod strömmade: Eris (inkarnerad strid) o ”är de dödade glada.”

Quintus Smyrnaeus, Trojas fall 13. 562 ff:
”Still on Troy ”s folk argiverna vred sin vrede och strid” utfärdar Eris (inkarnerade strider) höll. ”

Pausanias, beskrivning av Grekland 5. 19. 1 (trans. Jones) (grekisk reseskild C2nd AD) :
”Aias (Ajax) kämpar en duell med Hektor (Hector), enligt utmaningen, och mellan paret står Eris i form av en mest motbjudande kvinna. En annan figur av Eris ligger i efesiska Artemis helgedom. ; Kalliphon (Calliphon) från Samos inkluderade det i sin bild av striden vid grekernas skepp. ”

Philostratus the Younger, Imagines 10 (trans. Fairbanks) (grekisk retoriker C3rd AD):
”Vad ska vi säga om de varelser som går fram och tillbaka bland striderna och den daimon (anda) vars person och kläder är rodnade av blod? Dessa är Eris (Strid) och Kydoimos (Cydoemus, Tu mult), och den tredje är Kêr (Doom), för vilken alla krigsfrågor är föremål. För du ser säkert att hon inte följer någon kurs, men skjuter en man, fortfarande oavvikad, mitt i fientliga svärd, en andra dras bort ett lik under henne, medan en tredje hon uppmanar sårade även om han är. När det gäller soldaterna, de är så skrämmande i sin påströmning och sin hårda blick att de tycks inte skilja mig alls från levande män som är ansvariga för striden. ”

Virgil, Aeneid 8. 702 ff (trans. Day-Lewis) (romersk epik C1st f.Kr.):
”Här strävar Eris jublande i sin sönderrivna mantel.”

Statius, Thebaid 7. 64 ff:
”Fit sentinels hold titta där: från den yttre porten springer vilda Impetus (Passion), och blinda Nefas (Mishief) och Irae (Angers) spolar röda och bleka Metus (Fear), och Insidia (Treachery) lurar med dolt svärd, och Discordia (Discord) håller ett tvåkantigt blad. Minis (hot) gör otaliga klamrar i domstolen, tråkiga Virtus (Valor) står mitt, och Furor (Rage) jublande och beväpnade Mors (Death) med blodfärgat ansikte sitter där; inget blod förutom krig finns på altarna, ingen eld men ryckt från brinnande städer. ”

Valerius Flaccus, Argonautica 7. 468 ff:
” ”Kom nu,” säger hon, ”ta återigen det krönta rodret som Discordia (Discord) halade men nu i sin dödsförande hand. När du har vänt sodorna, släng detta mitt i skörden: genast kommer hela truppen att vända sig i raseri, och min far själv ska ropa högt av förundran och vända sin blick på mig. ””

Oppian, Halieutica 2. 654 ff (övers. Mair) (grekisk poet C3rd e.Kr.):
”Inte länge sedan den första gudinnan inte hade någon tron även bland män, men bullriga upplopp och rasande ruin för att förstöra Ares (Krig) och Eris (Strid), smärtgivare, sjuksköterska till tåriga krig, förtär den olyckliga rasen av varelserna på en dag. ”

Tryphiodorus, Säck av Ilium 560 ff (trans. Mair) ( Grekisk poet C5: e e.Kr.):
”Och Enyo, frossad i berusadhet av oblandat blod, dansade hela natten i hela staden, som en orkan, turbulent med vågorna i det kraftiga kriget. Och därmed lyfte Eris (Strid) huvudet högt som himlen och väckte argiven, eftersom även blodiga Ares, sent men ändå så, kom och förde till Danaans den föränderliga segern i krig. ”

Nonnus, Dionysiaca 2. 358 & 2. 475 ff:
”Eris (strid) var Typhons eskort i mellay, Nike (Victory) ledde Zeus i strid. . .opartisk Enyo höll lika balans mellan de två sidorna, mellan Zeus och Typhon, medan åskblåsarna med höga skott svalter som dansare på himlen. ”

Nonnus, Dionysiaca 20. 35 ff:
” En dröm kom till Bakkhos (Bacchus) – Eris (Discord) krigssköterskan, i form av Rheia, den älskande slaggudinnan, sittande i vad som tycktes vara hennes lejonvagn. Phobos (Rout) körde laget av denna drömvagn, i förfalskad form av Attis med lemmar som hans; han bildade bilden av Kybele ”s (Cybele” s) vagnare, en softskinned man i utseende med skurrande toner som en kvinnas röst. Gadabout Eris stod vid huvudet på den sovande Bakkhos och förkastade honom med bråkande röst: Du sover, gudfödd Dionysos! Deriades kallar dig till strid, och du blir glad här! Stegmor Hera hånar dig när hon ser din Enyo på språng när du drar din armé till dans! Jag skäms för att visa mig inför Kronion, jag krymper från Hera, jag krymper från de odödliga, för dina handlingar är inte värda Rheia. Jag undviker Ares, förstörare av Titanes (Titans). . . och jag fruktar din syster ännu mer. . . flashhelm Pallas, för att Athena också skyller på Bakkhos ledig, kvinnan skyller på mannen! Thyrsos gav efter för getskinn, eftersom en gång en gång tappade Pallas som höll getskinnet försvarade portarna till Olympos och spridda det stormiga angreppet på Titanes och därmed hedrade den färdiga arbeten hos hennes fars huvud – men du skämmer bort den fruktbara fickan i Zeus lår! . . . The Virgin Archeress fördömer Dionysos dansaren. . . Jag krymper från Leto, fortfarande en stolt skrytare, när hon håller upp pilen som försvarade hennes säng och dödade den lustiga jätten Tityos (Tityus). Jag torteras också med dubbel smärta när jag ser sorg som Semele och stolt Maia bland stjärnorna. Du är inte som en son till Zeus. Du dödade inte med en pil som hotade Otos (Otus) och kraftiga Ephialtes, ingen bevingad axel av din förstörda Tityos, du dödade inte den olyckliga älskaren djärva Orion, inte heller Heras vårdnadshavare Argos, kohållaren, en jordens son så fruktbar i ondska, spionen på Zeus i hans bröllop med kornade nötkreatur! Nej, du väver din glädjesnöre med Stayphylos och Botrys, glödande, obeväpnad, sjunger sånger över vinet; du förnedrar den jordiska generationen av Satyroi (Satyrs), sinus de har också berört den blodlösa Bakkhanal (Bacchanal) -dansen och drunknat alla krigslösa förhoppningar i sina koppar. Det kan vara bankett efter strid, det kan vara dans efter det indiska kriget i Staphylos palats; viols kan låta deras röst höras igen efter segern på fältet. Men utan hårt arbete är det inte möjligt att bo i de oåtkomliga himlarna. Vägen till den välsignade är inte lätt; ädla gärningar ger den enda vägen till himmelens himmelhimmel genom Guds dekret. Du också då uthärda svårigheter av alla slag. Hera för all sin rancour förutsäger åt dig Zeus himmelska domstol. ”
Hon talade och flög iväg. Guden hoppade från sin säng med det fruktansvärda ljudet av den hotfulla drömmen fortfarande i öronen. ”

Nonnus, Dionysiaca 32. 175 ff:
” Dödliga Ares ropade så högt som nio tusen, med Eris (Discord) rör sig vid hans sida för att stödja honom; i striden placerade han Phobos (Rout) och Deimos (Terror) för att vänta på Deriades. ”

ERIS ARGUMENTENS GUDIN

Se även Eris Goddess of Marital Discord (nedan).

ERIS GUDDESS OF MARITAL DISCORD

Antoninus Liberalis, Metamorphoses 11 (trans. Celoria) (grekisk mytograf C2nd AD):
”En dag slog de ut den onödiga anmärkning som de älskade varandra mer än Hera och Zeus gjorde. Hera tyckte att det som sägs vara ounderstödligt och skickade Eris (Discord) mellan dem för att skapa stridigheter i deras aktiviteter. Polytekhnos (Polytechnus) var på väg att avsluta ett stående bräde för en vagn och Aedon för att komplettera webben hon vävde. De kom överens om att vem som helst av de två skulle slutföra uppgiften snabbare skulle överlämna en kvinnlig tjänare till den andra.
Aedon var snabbare med att avsluta sin webb – Hera hade hjälpt henne i uppgiften. Polytekhnos blev rasande av Aedons seger. . .
. ”

ERIS GUDDESS OF CONPETITIVE STRIFE

Hesiod, Works and Days 11 ff (trans. Evelyn-White) (grekiska epos C8th eller C7th BC):
”Det var aldrig sant att det bara fanns en Eris (strid). Det har alltid varit två på jorden. Det finns en du kan gilla när du förstår henne. Den andra är hatisk. De två eriterna har olika natur. Det finns en Eris som bygger upp onda krig och slaktar. Hon är hård; ingen man älskar henne, men under tvång och av odödliga vilja främjar män denna grova Eris (strid). Men den andra föddes den äldre dottern till svarta Nyx (Night). Kronos son (Cronus), som sitter högt och bor i den ljusa luften, satte henne i jordens rötter och bland människorna; hon är mycket snällare. Hon driver den skiftlösa mannen till jobbet, trots all lathet.En man ser på sin granne, som är rik: då vill han också arbete; för den rike mannen fortsätter med sin plöjning och plantering och beställning av sin egendom. Så grannen avundas grannen som fortsätter mot rikedom. Sådan Eris (strid) är en god vän för dödliga. ”

ERIS THE INFERNAL GODDESS

Alcman, Fragment 146 (trans. Campbell, Vol. Greek Lyric II) (Grekisk text C7th BC):
”Eris (Strife) infernal monster.”

ANTID GREKISK KONST

KÄLLOR

GREEK

ROMAN