Sällsyntheten hos roentgenografiskt påvisbara sklerotiska skador på ben i multipelt myelom bekräftas av det sällan nämnda fyndet i radiologiska läroböcker och av det lilla antalet rapporter i litteraturen .
Schinz, Baensch, Friedl och Uehlinger (13) konstaterar att multipelt myelom producerar rundade, skarpt avgränsade benfel av olika storlekar utan marginal reaktion. Den mest användbara punkten i diagnos, enligt Shanks och Kerley ( 11) är lokal osteoporos utan synligt ben med normal densitet i de drabbade regionerna. Brailsford (2) konstaterar kategoriskt att ”det intilliggande benet inte visar någon reaktion.”
Litteraturen innehåller enstaka rapporter om benskleros vid multipelt myelom. Rypins (10) registrerade fallet med en 21-årig kvinna med multipelt myelom visat vid obduktion, som hade subkutana knölar och många områden med osteoskleros och osteolys i lårben, bäcken och hand. ”Morrhår” av nytt ben lades vinkelrätt mot benaxlarna i vissa områden.
Förekomsten av en osteoblastisk lesion i vänster humerus hos en 68-årig kvinna rapporterades av Krainin, D ”Angio och Smelin (7). Det typiska sunburst-utseendet hos en malign bentumör var närvarande i detta fall , samt zoner av osteolys i skallen, bäckenet, nyckelbenet och höger benbenet. En biopsi avslöjade periosteal ny benreaktion mot myelomatösa infiltrationer och omfattande ersättning av märg med myelomceller. Det perifera blodet innehöll ett betydande antal plasmaceller och fall var övervägande röd av plasmacellukemi. Ett liknande fall med plasmaceller i perifert utstryk rapporterades av Sharnoff et al. (12), hos en 68-årig man med multipelt myelom och osteosklerotiska lesioner i ländryggen, bäckenet och revbenen som liknar ”osteoblastisk cancermetastaser.”
Kohler och Laur (6) beskrev en 65-årig kvinna med bevisat multipelt myelom, som presenterade ett tätt osteoblastiskt fokus i vänster ilium. Alla andra orsaker till osteoskleros undantogs. Dessa författare kunde samla in 179 fall av multipelt myelom från litteraturen. Bland dessa var 4 med benskleros, efter bestrålning av ett osteolytiskt område i två fall. Ett av dessa fyra fall var det hos Bailey (1), hos en 65-årig vit man med ett ensamt myelom av rätt humerus behandlat med bestrålning. Sex år senare sågs en sklerotisk reaktion i skaftet på humerus. Omkalkning noteras dock sällan efter strålbehandling av myelomatösa foci eller efter behandling med uretan (3, 9).
Odelberg-Johnson rapporterar ett fall av myelomatos där roentgenundersökning avslöjade progressiv och w idspred, avgränsad osteoskleros som liknar metastas men inga tecken på osteolys (8). Patienten hade aldrig fått roentgenbehandling. Mikroskopisk undersökning visade ”många grova ben-trabecules på platsen för dessa lesioner. Mellan trabecules fanns det rikliga plasmaceller.