Anatomi & fysiologi (Svenska)

Skelettmuskulaturen är innesluten i bindvävstillställning på tre nivåer. Varje muskelfiber (cell) är täckt av endomysium och hela muskeln är täckt av epimysium. När en grupp muskelfibrer ”buntas” som en enhet i hela muskeln kallas det en fascicle. Fascicles täcks av ett lager av bindväv som kallas perimysium (se figur 10.3). Fascicle arrangemang är korrelerat med den kraft som genereras av en muskel och påverkar muskelns rörelseomfång. Baserat på mönstren för fascikelarrangemang kan skelettmuskler klassificeras på flera sätt. Följande är de vanligaste fascikelarrangemangen.

Parallella muskler har fascikaler som är ordnade i i samma riktning som muskelns långa axel (Figur 11.2.1). Majoriteten av skelettmusklerna i kroppen har denna typ av organisation. Vissa parallella muskler är platta ark som expanderar i ändarna för att göra breda fästen som sartorius (se figur 11.2.2). Andra parallella muskler har en större centralregion som kallas en muskelmage som avsmalnar till senor i varje ände. Detta arrangemang kallas fusiform såsom biceps brachii (se figur 11.2.2).

Figur 11.2.1 – Muskelform och fiberjustering: Skelettmusklerna i kroppen har vanligtvis sju olika allmänna former. .1). När de slappnar av ökar sfinkternas koncentriskt anordnade buntar av muskelfibrer öppningens storlek, och när de dras samman krymper öppningen till slutet av stängningen. Orbicularis oris muskel är en cirkulär muskel som går runt munnen. När den kontraherar blir den muntliga öppningen mindre, som när du lägger i läpparna för att vissla. Ett annat exempel är orbicularis oculi, varav en omger varje öga. Tänk till exempel på namnen på de två orbicularis musklerna (orbicularis oris och oribicularis oculi), där en del av båda musklerns förnamn är densamma. Den första delen av orbicularis, orb (orb = ”cirkulär”), är en hänvisning till en rund eller cirkulär struktur, det kan också få en att tänka på en bana, till exempel månens väg runt jorden. Ordet oris (oris = ” oral ”) avser munhålan eller munnen. Ordet oculi (okulärt = ”öga”) hänvisar till ögat.

När en muskel har en vidsträckt expansion över ett stort område och fasciklerna kommer till en enda gemensam fästpunkt, kallas muskeln konvergerande Fästpunkten för en konvergerande muskel kan vara en sena, en aponeuros (en platt, bred sena) eller en raphe (en mycket smal sena). Den stora muskeln på bröstet, pectoralis major, är ett exempel på en konvergent muskel eftersom den konvergerar i det intertuberkulära spåret och större tuberkel i humerus via en sena (se bild 11.3).

Pennatmuskler (penna = ”fjädrar”) smälter in i en sena som löper genom den centrala regionen av muskeln för hela sin längd, ungefär som en fjäderns fjäderpen med muskelfasciklarna som liknar fjädrarna. På grund av denna design kan muskelfibrerna i en pennatmuskel bara dra i en vinkel, och som ett resultat flyttar de sammandragande pennatmusklerna inte sina senor mycket långt. Men eftersom en pennatmuskel i allmänhet kan hålla fler muskelfibrer i den, kan den producera relativt mer spänning för sin storlek. Det finns tre undertyper av pennatmuskler.

I en unipennate muskel är fasciklerna placerade på ena sidan av senan. Extensor digitorum på underarmen är ett exempel på en enfödd muskel. En bipennat muskel som rectus femurs har fasciklar på båda sidor av senan som i arrangemanget av en enda fjäder. Fleråriga muskler har fasciklar som sätts in på flera senor som avsmalnar mot en gemensam sena, som flera fjädrar som konvergerar på en central punkt. Ett vanligt exempel är axelns deltoidmuskulatur, som täcker axeln men har en enda sena som sätts in i humörens deltoid tuberositet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *