Detta är a priori-argumentet: innan man överväger förekomsten av fysiska universum. Detta är resonemang utan att ta hänsyn till universums existens eller någon del av det. Detta är ett argument som överväger tanken på enbart gud.

Argumentet anses vara ett av de mest spännande någonsin. Det tog över 400 år för filosofer att inse vilka verkliga brister det var. Som ett ”a priori” argument försöker det ontologiska argumentet att ”bevisa” Guds existens genom att fastställa nödvändigheten av Guds existens genom en förklaring av begreppet existens eller nödvändig varelse.

VISNING: Ontologiskt argument

Anselm, ärkebiskop av Canterbury framlade först det ontologiska argumentet på elfte århundradet. Detta argument är den främsta platsen för sådana filosofiska problem som huruvida existensen är en egendom och huruvida begreppet nödvändig existens är begriplig eller inte. Det är också det enda av de traditionella argumenten som uppenbarligen leder till de nödvändiga egenskaperna hos Gud, såsom allmakt, allvetenhet etc. Anselms argument kan uppfattas som ett ”reductiio ad absurdum” argument. I ett sådant argument börjar man med en antagande, som är motsatsen till vad man försöker bevisa. Att koppla antagandet med olika existerande vissa eller självklara antaganden kommer i slutändan att ge en motsägelse. Denna motsägelse är vad som används för att visa att motsatsen till den ursprungliga antagandet är sant.

Det kommer att finnas flera presentationer av detta argument så att läsaren kan utveckla en förståelse.

Form 1:

Lokaler:

1.a. Anselm- den högsta varelsen- den varelsen större än vilken ingen kan tänka sig (gcb)

gcb måste uppfattas som existerande i verkligheten och inte bara i sinnet eller annars är gcb inte att vara gre Ater än som ingen kan bli tänkt.

1. Antag (S) att den största tänkbara varelsen (GCB) existerar i sinnet ensam och inte i verkligheten (gcb1).

2. Då skulle den största tänkbara varelsen inte vara den största tänkbara varelsen eftersom man kunde tänka på en varelse som (gcb1) men tänk på gcb som finns i verkligheten (gcb2) och inte bara i sinnet.

3. Så, gcb1 skulle inte vara GCB men gcb2.

Slutsats:

Att tänka på GCB är alltså att tänka på gcb2, dvs en varelse som finns i verkligheten och inte bara i sinnet .

Form 2: Gud som nödvändig varelse

Lokaler:

1. Gud är antingen ett nödvändigt väsen eller ett villkorligt väsen.

2. Det finns inget motsägelsefullt om att gud är en nödvändig varelse

3. Så det är möjligt att gud existerar som en nödvändig varelse.

4. Så om det är möjligt att Gud är en nödvändig varelse existerar Gud.

5. Eftersom Gud inte är en kontingent varelse.

   Slutsats:

   Gud måste existera som nödvändig varelse.

Anteckningar om de ontologiska argumenten för Anselm och Descartes

Anselm börjar med att definiera den mest centrala termen i sitt argument – Gud. Utan att hävda att Gud existerar frågar Anselm vad är det vi menar när vi hänvisar till idén om ”Gud”. När vi talar om en Gud, antyder Anselm, talar vi om den högsta varelsen. Det vill säga, låt ”gud” = ”något än vad inget större kan tänkas.” Anselms definition av Gud kan låta förvirrande när han först hörde den, men han återställer helt enkelt vår intuitiva förståelse av vad som menas med begreppet ”Gud.” Låt därför ”Gud” = ”en varelse i syfte med detta argument som inget större kan tänka sig. ”

Inom din förståelse har du då begreppet Gud. Som icke-troende kan du argumentera för att du har ett begrepp av enhörning (trots allt är det det delade konceptet som gör att vi kan diskutera en sådan sak) men konceptet är helt enkelt en idé om en sak. När allt kommer omkring förstår vi vad en enhörning är men vi tror inte att de finns. Anselm håller med.

Två viktiga punkter har hittills gjorts:

1. När vi talar om Gud (oavsett om vi hävdar att Gud är eller inte är Gud), överväger vi en enhet som kan definieras som ”en var som inget större kan bli tänkt. ”;

2. När vi talar om Gud (antingen som troende eller icke-troende) har vi en intra-mental förståelse för detta begrepp, dvs. idén ligger inom vår förståelse.

Anselm fortsätter med att undersöka skillnaden mellan det som finns i sinnet och det som finns både i sinnet och utanför sinnet också. Vad som frågas här är: Är det större att existera i sinnet ensamt eller i sinnet och i verkligheten (eller utanför sinnet)? Anselm ber dig att tänka på målaren, t.ex. definiera vilken som är större: verklighet av en målning som den existerar i en konstnärs sinne, eller att samma målning finns i samma konstnärs sinne och som ett fysiskt konstverk. Anselm hävdar att målningen, som finns både inom konstnärens sinne och som ett verkligt konstverk, är större än den enbart intra-mentala uppfattningen av verket. Låt mig erbjuda ett verkligt exempel: Om någon skulle erbjuda dig en dollar, men du var tvungen att välja mellan den dollar som finns i deras sinne eller den dollar som finns både i deras sinne och i verkligheten, vilken dollar skulle du välja? Är du säker …

Vid denna tidpunkt har vi en tredje nyckelpunkt etablerad:

3. Det är större att existera i sinne och i verkligheten, då att existera i sinnet ensam.

Har du räknat ut var Anselm är på väg med detta argument?

A. Om Gud är det än större som inte kan bli tänkt (fastställt i nr 1 ovan),
B. Och eftersom det är större att existera i sinnet och i verkligheten än i själen bara (etablerad i # 3 ovan),
C. Då måste Gud existera både i sinnet (etablerat i # 2 ovan) och i verkligheten;
D. Kort sagt, Gud måste vara. Gud är inte bara ett intra-mentalt begrepp utan också en extra-mental verklighet.

Men varför? För om Gud verkligen är den som är större än den som inte kan uppfattas, följer att Gud måste existera både i sinnet och i verkligheten. Om Gud inte fanns i verkligheten såväl som vår förståelse, skulle vi kunna tänka oss en större varelse, dvs. en varelse som existerar extramentalt och intramentellt. Men per definition kan det inte finnas något större väsen. Således måste det finnas en motsvarande extra-mental verklighet till vår intra-mentala uppfattning om Gud. Guds existens utanför vår förståelse är logiskt nödvändig.

Ibland presenteras Anselms argument som ett Reductio Ad Absurdum (RAA). I en RAA minskar du motsatsen till din åsikt till absurditet. Eftersom motsatsen är absurd måste din åsikt vara korrekt. Anselms argument skulle se ut så här:

1. Antingen eller.

2. Antag (motsatsen till Anselms position)

3. Om (men existerar endast som ett intra-mentalt begrepp), så är det varelse som inget större som kan tänkas, är en varelse som ett större väsen kan uppfattas. Detta är en logisk omöjlighet (kom ihåg kriterium 3);

4. Därför är felaktig;

Slutsats:

5. Därför.

Förtydliganden:

Argumentet är inte att ”Om du tror att gud existerar finns Gud”. Det skulle vara för löjligt att be någon att acceptera att om du tror att X existerar och är verklig så existerar X och är verklig.

Det ontologiska argumentet ber inte någon att anta att det finns en gudom eller till och med en GCB.

Den ber någon alls att bara tänka på gudomen som det STÖRSTE TÄNKBARA VARAN och sedan indikerar det att en varelse som existerar i verkligheten (utanför sinnet) är större än en som bara är i sinnet (fantasin). Så slutsatsen är att om du tänker på GCB måste du TÄNKA att

GCB inte bara finns i ditt tänkande (sinne) utan i verkligheten (utanför ditt sinne) också.

Det är större att tänka på ett existens utanför själen såväl som i sinnet, så om du tänker på GCB måste du TÄNKA ATT GCB inte bara finns i sinnet (fantasin) utan utanför sinnet också (i verkligheten).

Titta på det här: Anselm uppmanar människor att tänka på en viss uppfattning om gudomen, dvs GCB: s. Vad Anselm gjorde var att i själva konceptet lägga upp tanken att varelsen måste existera utanför sinnet och inom det verkliga och inte bara inuti sinnet i fantasins rike. Så du TÄNKER på GCB och vad gör du när du gör det? Du måste tro att GCB

existerar utanför sinnet och i det verkliga riket och inte bara inuti sinnet i fantasins rike. Varför måste du tänka det? Eftersom du inte trodde det, skulle du inte tänka på GCB enligt Anselm.

Det är så här: Tänk på en triangel. Om du gör det måste du tänka på en tresidig figur som ligger på ett plan med tre vinklar som lägger till upp till 180 grader. Varför? För om du inte tänker på

en tresidig figur som ligger på ett plan med tre vinklar som lägger till upp till 180 grader, tänker du inte på en triangel. Så OM du ska TÄNKA i en triangel måste du TÄNKA av

en tresidig figur som ligger på ett plan med tre vinklar som lägger till upp till 180 grader.

Om du ska TÄNA på en GCB måste du TÄNKA

att varelsen måste existera utanför sinnet och i det verkliga riket och inte bara inuti sinnet i riket av fantasi. Varför? För om du inte tänker

att varelsen måste existera utanför sinnet och inom det verkliga och inte bara inuti sinnet i fantasins rike, tänker du inte på GCB. / p>

I allt detta är det bara att tänka. Anselm bevisade vad som måste tänkas om GCB med tanke på hur GCB definierades och inte om GCB faktiskt existerar.

= = = = === = = = = = = == = = = = = = = = = = = = = = == = = = = = = = = =

En variant av detta argument med Alvin Plantinga finns. Det är känt som den modala versionen av det ontologiska argumentet:

1. Att säga att det finns möjligen en Gud är att säga att det finns en möjlig värld där Gud existerar.

2. Att säga att Gud nödvändigtvis finns är att säga att Gud finns i alla möjliga världar.

3. Gud är nödvändigtvis perfekt (dvs. maximalt utmärkt)

4. Eftersom Gud nödvändigtvis är perfekt är han perfekt i alla möjliga världar.

5. Om Gud är perfekt i varje möjlig värld måste han finnas i alla möjliga världar, därför finns Gud.

6. Gud är också maximalt stor. Att vara maximalt stor är att vara perfekt i alla möjliga världar.

7. Därför: ”det är möjligt att det finns en Gud”, betyder att det finns en möjlig som innehåller Gud, att Gud är maximalt stor, och att Gud existerar i alla möjliga världar och följaktligen är nödvändig.

8. Guds existens är åtminstone möjlig.

9. Därför: enligt artikel sju finns Gud.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = == = = = = = = = = = = =

Rene Descartes, 1596 – 1650, krediteras också för att formulera en version av det ontologiska argumentet. En möjlig presentation av det kartesiska argumentet är som följer:

1. Om det finns en Gud är det en perfekt varelse.

2. En perfekt varelse har alla möjliga perfektioner;

3. Existens är en perfektion;

4. Därför har Gud nödvändigtvis existensens kvalitet. Gud existerar helt enkelt.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = == = = = = = = = = = = = = =

De faktiska texterna:

Anselms filosofi

Anselms argument

Monologium

Proslogium

Guanilos svar och Anselms svar på Guanilo

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = == = = = = = = = = = = = = =

PROBLEM:

Problemet med det ontologiska argumentet är INTE

1) att vissa människor vägrar att tänka på GCB eller

2) att vissa människor har motstånd mot en tro på en gud

3) att en del människor bara vägrar att acceptera gudomen

NEJ NEJ NEJ problemet med argumentet är att det har FLAWS. Den har ett LOGISKT FEL.

Vad är det felet i argumentet ???

PROBLEM:

Slutsatsen av argumentet är: Att tänka på GCB är alltså att tänka av gcb2, dvs en varelse som existerar i verkligheten och inte bara i sinnet

Immanuel Kant märkte att att tänka på GCB är att tänka på gcb2, dvs ett väsen som existerar i verkligheten och inte bara i sinnet

MEN att tänka på gcb2 som en varelse som finns i verkligheten och inte bara i sinnet, gör inte bevisa att gcb2 faktiskt existerar ENDAST i att en person MÅSTE TÄNKA att gcb2 faktiskt existerar i verkligheten

Men för Kant och många efter honom, uppfattningen om ”Existens” är inte ett predikat: Du kan inte inkludera det i tanken på själva saken. Du kan inte tänka någonting till existens genom att inkludera existens som en egenskap för den saken.

Felen eller problemet visas i

Counter Arguments to Anselm:

I. Den mest perfekta ön

Gaunilon, en samtida av Anselm, hade två stora kritiker av det ontologiska argumentet.

Först: Om vi med ”Gud” menar ”det som är större än det som inte kan tänkas”, så är begreppet meningslöst för oss. Vi kan inte på något meningsfullt sätt förstå vad som egentligen menas med sådana ord. Verkligheten bakom begreppet övergår helt till den mänskliga kunskapen;

För det andra: Även om vi beviljar att begreppet Gud som ”det än större som inte kan tänkas” finns i förståelsen, finns det ingen anledning att tro att begreppet nödvändiggör Guds utom-mentala verklighet.När allt kommer omkring kan jag föreställa mig den mest perfekta ön, härlig i varje detalj, men det finns ingenting om min förståelse av ön som tvingar oss att erkänna att ön existerar.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = == = = = = = = = = = = = = =

II. Existens är inte ett predikat

Immanuel Kant (1724 – 1804), erbjöd det som många anser vara en fördömande kritik av Anselms ontologiska argument.

Låt oss återvända till vår diskussion om enhörningar och Gud. Anselm har hävdat att det finns en skillnad mellan begreppet ”enhörning” eftersom det existerar intellektuellt och extra-mentalt. Om vi hävdar att ”enhörningen” är, lägger vi på något sätt till konceptet. ge begreppet ett ytterligare predikat, dvs den kvalitet det är. Poängen med Anselms argument är att existenspredikatet kan demonstreras för begreppet ”Gud”.

Kant håller inte med Anselms behandling av existensen som ett predikat. Begreppet ”enhörning” ändras inte på något sätt om vi hävdar att det är det. Inte heller skadas begreppet om vi hävdar att enhörningar inte är det. Enligt Kant ”… gör vi inte det minsta tillägget till saken när vi vidare förklarar att den här saken är.” Om existensen inte är ett predikat, då Anselm argument har inte visat någon meningsfull information.

Kant trodde att medan begreppet högsta varelse var användbart, var det bara en idé, som i och för sig inte kunde hjälpa oss att bestämma riktigheten av konceptet. Även om det var en möjlighet, ansåg han att argumentet ”a priori” i argumentet skulle vara nödvändigt att stödja det med erfarenhet.

Vad Kantelm gjorde för Kant var för Kant att bevisa att människor MÅSTE TÄNKA ATT en gud existerar i verkligheten och inte bara i sinnet som en idé som GCB men det betyder inte att GCB faktiskt existerar i verkligheten. Idén om GCB existerar och idén om GCB som en faktisk varelse existerar utan verkligheten eller faktum för GCB fastställs inte baserat på tankarna ensamma.

Tänk på tre situationer:

1. Du går hem och tittar på toppen av din byrå. Du kan använda lite pengar och när du tittar dit föreställer du dig att se tio tio dollar räkningar.

2. Du går hem och tittar på toppen av din byrå. Du kan använda lite pengar och när du tittar dit ser du tio MONOPOLER tio dollar räkningar.

3. Du går hem och tittar på toppen av din byrå. Du kan använda lite pengar och när du tittar dit ser du tio riktiga tio dollarsedlar.

Vilken av de tre är den största eller bästa situationen? # 3 är.

Men att bara tänka på # 3 lägger faktiskt inte några pengar till ditt totala belopp.

Det här är Kants poäng.

Tänker om GCB innebär logiskt att TÄNKA att GCB måste finnas i verkligheten och inte bara i fantasin. Men att tänka på GCB som existerande i verkligheten och inte bara i fantasin bevisar inte att GCB faktiskt existerar i verkligheten och inte bara i fantasin. Det är bara en idé om vad som finns.

Se även det ontologiska argumentet

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = == = = = = = = = = = = =

III. Den största tänkbara onda varelsen.

Som ett ”a priori” argument är Ontologiskt argument försöker ”bevisa” Guds existens genom att fastställa nödvändigheten av Guds existens genom en förklaring av begreppet existens eller nödvändigt väsen. Som denna kritik av det ontologiska argumentet visar användes samma argument för att bevisa en allsmäktig gud , kunde användas för att bevisa en allsmäktig djävulen. Eftersom det inte kunde finnas två allmäktiga varelser (en makt måste vara underordnad den andra), är detta ett exempel på en av svagheterna i denna typ av teoretisering. Vidare tillåter begreppet nödvändig existens, genom att använda Anselms andra argument, oss att ”definiera” andra saker till existens.

Argumentet kan bevisa att det är mer OÄNT än vad ingen annan kan tänka sig. lika lätt som det förmodligen bevisar existensen av den varelse som är den största tänkbara varelsen.

Tänk på en varelse som är den mest onda varelse som kan tänkas. Det väsen måste uppfattas som befintligt i verkligheten och inte bara i sinnet, annars skulle det inte vara den mest onda varelsen som kan uppfattas för att en varelse som inte finns i verkligheten inte alls är ond.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = == = = = = = = = = = = = = =

IV. Empiriker kritik

Aquinas , 1225 – 1274, en gång förklarade den katolska kyrkans officiella filosof, byggde sin invändning mot det ontologiska argumentet på epistemologiska grunder.

Epistemologi är studiet av kunskap. Det är en gren av filosofin som söker att svara på frågor som: Vad är kunskap ?; Vad är sanning ?; Hur sker kunskap ?; etc. Aquinas är känd som en empirist. Empirister hävdar att kunskap kommer från sinneserfarenhet.Aquinas skrev: ”Ingenting är i intellektet som inte var först i sinnena.”

Inom Thomas ”empirism kan vi inte resonera eller sluta Guds existens från en studie av definitionen av Gud. Vi kan bara känna Gud indirekt, genom vår upplevelse av Gud som orsak till det som vi upplever i den naturliga världen. Vi kan inte angripa himlen med vår anledning, vi kan bara känna Gud som den nödvändiga Orsak till allt vi observerar.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = == = = = = = = = = = = =

Alvin Plantiga erbjuder ett motargument till motargumenten som åtminstone fastställer den rationella acceptansen för teism som den verkar stödja tanken att det är möjligt att den största tänkbara varelsen existerar.

= = = = = == = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Andra filosofer och deras kritik:

· René Descartes, från Descartes filosofi i utdrag från hans skrifter. H. A. P. Torrey. New York, 1892. S. 161 och följande.

· John Locke, från en uppsats om mänsklig förståelse. London: Ward, Lock, Co. s. 529 och följande.

· Gottfried W. Leibniz, från nya uppsatser om mänsklig förståelse. Översatt av A.G. Langley. New York, 1896. s. 502 vid följande.

· Immanuel Kant, från Kritik av ren förnuft. Översatt av F. Max Muller. New York, 1896. P-483 och följande.

· J. A. Dorner från A System of Christian Doctrine. Översatt av A. Cave och J. S. Banks, Edinburgh, 1880. Vol. I., s. 216 och följande

· Lotze, Microcosmus. Översatt av E. Hamilton och E. E. C. Jones. Edinburgh, 1887. Vol. II., S. 669 och följande.

· Robert Flint, från teism. New York, 1893. Sjunde upplagan. S. 278 och följande.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = == = = = = = = = = = = = = =

Se också Debunkera de telologiska, kosmologiska och ontologiska argumenten för Guds existens Läs kritiken från det ontologiska argumentet

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = == = = = = = = = = = = = = = =

Sammanfattning:

1. Vad det bevisar:

A. Anselm bevisar att om du tänker på GCB måste du TÄNKA att den finns.

B. Descartes bevisar att om du tänker på ett HELT PERFEKT varelse måste du TA (TÄNKA) att det är som existerande.

2. Kant påpekar att även om du måste TÄNKA att det existerar betyder det inte att det finns. Existens är inte något vi kan veta från själva idén. Det är inte känt som ett ämnes predikat. Oberoende bekräftelse genom erfarenhet behövs.

3. Argumentet ger viss stöd till dem som redan är troende. Det har variationer som fastställer möjligheten att det finns en sådan varelse.

4. Argumentet kommer inte att omvandla den icke-troende till en troende.

Resultatbedömning

Detta argument eller bevis fastställer inte den faktiska existensen av en övernaturlig gud. Det försöker definiera ett väsen till existens och det är inte rationellt legitimt. Även om argumentet inte kan användas för att konvertera en icke-troende till en troende, bevisar inte felen i argumentet att det inte finns någon gud. Bevisbördan kräver att det positiva påståendet att det finns en

övernaturlig gud fastställs av förnuft och bevis och detta argument uppfyller inte denna standard. Den troende på gud kan använda argumentet för att fastställa den rena logiska möjligheten att det finns en

övernaturlig gud eller åtminstone att det inte är irrationellt att tro på möjligheten att det finns en sådan varelse. Argumentet fastställer inte alls någon sannolikhetsgrad.

UTVECKLING:

Argumentet:

Lokaler

1. Antag (S) att den största tänkbara varelsen (GCB) existerar i själen och inte i verkligheten (gcb1).

2. Då skulle den största tänkbara varelsen inte vara den största tänkbara varelsen eftersom man kunde tänka på en varelse som (gcb1) men tänk på gcb som finns i verkligheten (gcb2) och inte bara i sinnet.

3. Så, gcb1 skulle inte vara GCB men gcb2.

4. Att tänka på GCB är alltså att tänka på gcb2, dvs en varelse som finns i verkligheten och inte bara i sinnet.

mstheme >

Slutsats: GCB (gudom) finns

Problem med argument:

1. ____Premisser är falska

2. ____Premisser är irrelevanta

3.____Premises Innehåller slutsatsen –Cirkulär resonemang

4. __X__Premisser är otillräckliga för att stödja slutsatsen

5. ____Alternativa argument finns med lika eller större stöd