Begränsningar av strategiska vapenbegränsningar

Av det resulterande avtalskomplexet (SALT I) var det viktigaste fördraget om anti-ballistiska missilsystem (ABM) och interimsavtalet och protokollet om begränsning av strategiska offensiva vapen. Båda undertecknades av pres. Richard M. Nixon för Förenta staterna och Leonid Brezhnev, generalsekreterare för Sovjetkommunistpartiet, för Sovjetunionen den 26 maj 1972 vid ett toppmöte i Moskva.

ABM-fördraget reglerade antiballistiska missiler som skulle teoretiskt kunna användas för att förstöra inkommande interkontinentala ballistiska missiler (ICBM) som lanserades av den andra supermakten. Fördraget begränsade vardera sidan till endast ett ABM-utplaceringsområde (dvs. missil-lanseringsplats) och 100 interceptor missiler. Dessa begränsningar hindrade endera parten från att försvara mer än en liten bråkdel av hela sitt territorium och höll således båda sidor utsatta för den avskräckande effekten av den andras strategiska krafter. ABM-fördraget ratificerades av den amerikanska senaten den 3 augusti 1972. Interimsavtalet frös varje sidos antal ICBM och ubåtlanserade ballistiska missiler (SLBM) på nuvarande nivåer i fem år, i väntan på förhandlingar om en mer detaljerad SALT II. Som ett verkställande avtal krävde det inte att USA: s senat skulle ratificeras, men det godkändes av kongressen i en gemensam resolution.

SALT II-förhandlingarna öppnade sent 1972 och fortsatte i sju år. Ett grundläggande problem i dessa förhandlingar var asymmetrin mellan de två ländernas strategiska styrkor, Sovjetunionen som hade koncentrerat sig på missiler med stora stridsspetsar medan USA hade utvecklat mindre missiler med större noggrannhet. Frågor uppstod också om ny teknik under utveckling, frågor om definition och verifieringsmetoder.

Som slutligen förhandlats satte SALT II-fördraget gränser för antalet strategiska bärraketer (dvs. missiler som kan utrustas med flera oberoende riktbara återinträdesfordon), i syfte att skjuta upp den tid då båda sidors landbaserade ICBM-system skulle bli sårbara för attacker från sådana missiler. Gränser sattes till antalet MIRVed ICBM, MIRVed SLBM, tunga (dvs långväga) bombplan och det totala antalet strategiska bärraketer. Fördraget satte en övergripande gräns på cirka 2400 av alla sådana vapensystem för varje sida. SALT II-fördraget undertecknades av pres. Jimmy Carter och Brezhnev i Wien den 18 juni 1979 och överlämnades till den amerikanska senaten för ratificering strax därefter. Men förnyade spänningar mellan supermakterna fick Carter att ta bort fördraget från senatens övervägande i januari 1980 efter den sovjetiska invasionen av Afghanistan. Förenta staterna och Sovjetunionen följde dock frivilligt de vapenbegränsningar som man enades om i SALT II de efterföljande åren. Under tiden tog de förnyade förhandlingarna som inleddes mellan de två stormakterna i Genève 1982 namnet Strategic Arms Reduction Talks (START).